Här kommer tredje delen av de personliga betraktelser vi bjuder på under vintern.

Del 3

Det finns mycket att välja på när det gäller förtretligheter i trädgården. Fel väderlek, skadedjur och ogräs är nog de största frustrationsområdena när vi pratar trädgård med varandra. För att stanna vid det sistnämnda så har vi det mesta av det värsta i vår trädgård, som vindor, knölklocka, åkerfräken, kvickrot och kirskål. Kirskålen leder utan tvekan ogräsligan så detta får handla om denna växts försök att ta över trädgården.

Kers, Kirs, Kärs, Kerskål, Kirskål, Riiskål, Skvallerkål, Svallerkål, Svallerört. Så många namn på kirskål har jag googlat mig fram till. Här borde man ju kunna säga att ”kärt barn har många namn” men vad då KÄRT? Kirskålen är väl ett hatobjekt? Aegopodium podagraria heter den dessutom ståtligt på latin. Det där med podium stämmer ju verkligen eftersom den alltid vill stå längst fram på scenen, ja i själva verket inta hela scenen. Man må kalla den vad man vill, den verkar ju trivas med alla namnen, i alla lägen, i alla jordar.

Det där med hatobjekt kan man ju fundera på. Går det att förlika sig med kirskålen? Kanske. Först måste man i så fall inse att utrota den går inte om man inte i princip skalar av hela sin trädgård och byter ut den mot en annan. 




”If you can´t beat them, join them” heter det ju och kanske är det så. Kan man inte få bukt med kirskålen kanske man ska lära sig älska den i stället för att hata den. Det där låter ju inte riktigt klokt och man behöver väl inte sträcka sig så långt som till kärlek men med lite mental träning kanske man kan lära sig att stå ut med den i alla fall. 

Foto: Anita Fors, Sjöbergens Norra Odlarförening

Själv har kommit en bit på väg genom att komma på några förmildrande omständigheter. Kirskålen går att äta och smakar faktiskt inte så tokigt. Blommorna är dessutom vackra, särskilt i buketter med pioner. Och… nej längre än så har jag inte kommit än. Jag måste nog jobba vidare på det.

Nu är jag inte ett stort fotbollsfan men så mycket vet jag i alla fall att en fotbollsmatch består av två halvlekar och till slut har man ett resultat. Året med kirskålen är lite som en fotbollsmatch tycker jag. I första halvlek på vårkanten är det fördel kirskålen. Hur jag än rycker och sliter så har den ändå övertaget. 

I andra halvlek kommer jag igen med förnyade krafter medan kirskålen tappar orken mer och mer. Mycket hjälp har jag förstås av mina lagkamrater, de önskvärda växterna, som då har vaknat till och hjälper mig att mota motståndaren och till sist har tagit över i rabatten så kirskålen knappt ens syns. Slutresultatet blir oavgjort och varje nytt år spelar vi samma match igen med samma resultat. Heja, heja friskt humör!

Ja så där håller vi på kirskålen och jag, en och annan paj, några buketter och lite rensande. Och jag tränar på att ha en avslappnad inställning till eländet, förlåt jag menar … nyttoväxten.