fredag 2 januari 2015

Här bjuder vi på en personlig betraktelse om ett och annat i trädgården, uppdelad i några avsnitt, som kommer att publiceras då och då under vintern.

 

Del 1



Detta handlar om en förtretlighet i trädgården nämligen SNIGLAR. Ja du vet vad jag menar för sort. Och vet du inte så, GRATTIS, du kan odla både jordgubbar och sallad. Men de flesta av oss vet nog bara allt för väl, både hur sniglarna ser ut och vad de tar sig för friheter i trädgården, och med allt annat än snigelfart dessutom. 




Nu för tiden har sniglarna visst bytt nationalitet också, hamnat på andra sidan Pyrenéerna och blivit franska, vilket de borde ha kallats från början enligt expertisen. Så det är väl bara att glömma de spanska svordomar man pluggat in och tilltala dem med franska dito. 

Inte nog med att de förökar sig snabbt, äter gratismål i rabatterna och är allmänt äckliga, de kostar också pengar. Åtminstone om man ska köpa gifter, fällor och annat som ska ta kål på dem innan de tar kål på kålen, så att säga. Själv vill jag inte betala för att bli av med dem utan hugger glatt (nåja) huvudet av dem med spaden. Snabbt och billigt är det och jag kan ägna mig åt roligare saker för pengarna och köpa till exempel en pärlrönn.



Den senaste upptäckten är visst att en annan snigel, pantersnigeln, gärna äter de franska släktingarna. Själv äter jag också gärna franska sniglar men då ska de ligga i snäckor och serveras med vitlök och persilja och kallas escargot och det är ju något helt annat. 




”Pantersnigeln är ett trevligt djur” läste jag någonstans. Må så vara, och de får gärna ta sig ett skrovmål på sina franska släktingar för min del, men när det gäller trevliga djur i trädgården tänker jag mer på bin och fjärilar och igelkottar och…… inte sniglar. Förresten lönar det sig väl knappast att bjuda in pantersniglar då de franska lär hämnas genom att kalasa på pantrarnas ägg. Att ge sig på avkomman är ju sällan lyckat och leder nog bara till en upptrappning av kriget med min trädgård som slagfält. Nej usch!

Jag försöker att hålla en någorlunda avslappnad attityd till sniglarna men en sak får mig att gå i växthustaket och det är när de letar sig in i just växthuset och ger sig på tomaterna. Grrr! Vad jag inte förstår är hur de kommer in där. Jag har ju tätat överallt. Kan de ta sig in under jorden? Ojust spel i så fall. Men det är förstås inget spel utan krig och då får man visst ta till alla medel.




Nu undrar du säkert varför det är jordgubbar och tomater på bilderna i stället för sniglar. Det är av ren omtanke om dig. Bilder av sniglar är ju nästan lika äckliga som sniglarna själva och jag vill ju gärna ge dig något vackert att se på. Till den som gärna velat ha sniglar på bilderna: Lugn de finns säkert där, du får bara ha lite fantasi och tänka dig att de sitter på baksidan av jordgubbarna och tomaterna och kalasar. Jag törs sätta en slant på att det är just där dom är.