Del 2
När det
gäller förtretligheter i trädgården kommer jag osökt att tänka på min man. Han
har nämligen EGNA idéer som han förverkligar utan att blanda in mig = det står
plötsligt en pion där jag tänkt plantera en pärlrönn.
Okay, vår
trädgård är visserligen ganska stor men ska man verkligen ha mer än 100 pioner?
Jag bara undrar. Och de flesta har SMUGIT sig in rabatterna, troligtvis i skydd
av mörker eller en bra tv-serie.
Jag trodde knappt mina öron när mannen så en
dag deklarerade att nu skulle det inte bli några fler pioner. YES! Tyvärr
följdes det uttalandet snabbt av nästa ”Nu ska jag i stället satsa på ….. (här
hann jag snabbt önsketänka något smått som primulor, blåsippor eller snödro…)….
magnolior”!
Plötsligt kändes pioner inte så besvärliga längre. Pioner är ju
pyttesmå i jämförelse med magnolior som är både jättestora och jättedyra.
Dessbättre finns det nog inte 100 härdiga sorter. Tror jag.
För ett par
höstar sedan köpte mannen en magnolia modell större och planterade efter konstens
alla regler. Det brydde sig inte magnolian om utan valde att vara död nästa
vår. Nu trodde ju inte mannen att magnolian kunde svika honom så, så han
vattnade och vattnade sommaren lång. Magnolian fortsatte att vara död hela
säsongen och även nästa vår. Jag började smida planer på att gräva upp den
under mannens tupplur i soffan och plantera min pärlrönn men eftersom mannen
valde bort soffan och i stället vattnade magnolian om kvällarna gavs aldrig
tillfälle.
Ibland
efterfrågades mitt expertutlåtande:
”Kan inte
det där vara en liten knopp”? Som alla vet, utom mannen uppenbarligen, har inte
döda växter levande knoppar.
”Säker kan
man inte vara”, menade mannen, och fortsatte vattningen under säsong två och in
på säsong tre.
”Var detta
riktigt friskt”? började jag fråga mig. Men!
Den envisa kampen mellan
magnolian, som hade tänkt sig ett liv som död, och mannen med vattenkannan
visade sig under säsong tre sluta i seger för mannen då blad efter blad
utvecklades och på höstkanten såg magnolian ut som på bilden. Se det var en
lyckosaga det, ja det vill säga för mannen och möjligen för magnolian men inte
direkt för pärlrönnen. |
| Paula Fay, en av favoriterna |
Förtretlighet?
Hm. Jag kom just att tänka på de gånger på sommaren då mannen kommer in med
stora fång av pioner som han förärar mig.
Och vad är egentligen ett pärlrönnbär
i jämförelse med en pionblomma, eller för den delen en magnoliablomma. För det
kan ju hända att en sådan dyker upp under säsong fyra om vattenkannan håller
och vill. Mannen gör det säkert. Så ok, jag erkänner, denna förtretlighet kan
jag leva med.
