Här kommer nästa del av de personliga betraktelser vi bjuder på under vintern.

Del 2

När det gäller förtretligheter i trädgården kommer jag osökt att tänka på min man. Han har nämligen EGNA idéer som han förverkligar utan att blanda in mig = det står plötsligt en pion där jag tänkt plantera en pärlrönn.

Okay, vår trädgård är visserligen ganska stor men ska man verkligen ha mer än 100 pioner? Jag bara undrar. Och de flesta har SMUGIT sig in rabatterna, troligtvis i skydd av mörker eller en bra tv-serie.

Jag trodde knappt mina öron när mannen så en dag deklarerade att nu skulle det inte bli några fler pioner. YES! Tyvärr följdes det uttalandet snabbt av nästa ”Nu ska jag i stället satsa på ….. (här hann jag snabbt önsketänka något smått som primulor, blåsippor eller snödro…)…. magnolior”! 

Plötsligt kändes pioner inte så besvärliga längre. Pioner är ju pyttesmå i jämförelse med magnolior som är både jättestora och jättedyra. Dessbättre finns det nog inte 100 härdiga sorter. Tror jag.

För ett par höstar sedan köpte mannen en magnolia modell större och planterade efter konstens alla regler. Det brydde sig inte magnolian om utan valde att vara död nästa vår. Nu trodde ju inte mannen att magnolian kunde svika honom så, så han vattnade och vattnade sommaren lång. Magnolian fortsatte att vara död hela säsongen och även nästa vår. Jag började smida planer på att gräva upp den under mannens tupplur i soffan och plantera min pärlrönn men eftersom mannen valde bort soffan och i stället vattnade magnolian om kvällarna gavs aldrig tillfälle. 

Ibland efterfrågades mitt expertutlåtande:

”Kan inte det där vara en liten knopp”? Som alla vet, utom mannen uppenbarligen, har inte döda växter levande knoppar.

”Säker kan man inte vara”, menade mannen, och fortsatte vattningen under säsong två och in på säsong tre.

”Var detta riktigt friskt”? började jag fråga mig. Men!

Den envisa kampen mellan magnolian, som hade tänkt sig ett liv som död, och mannen med vattenkannan visade sig under säsong tre sluta i seger för mannen då blad efter blad utvecklades och på höstkanten såg magnolian ut som på bilden. Se det var en lyckosaga det, ja det vill säga för mannen och möjligen för magnolian men inte direkt för pärlrönnen.

Paula Fay, en av favoriterna

Förtretlighet? Hm. Jag kom just att tänka på de gånger på sommaren då mannen kommer in med stora fång av pioner som han förärar mig. 

 

Och vad är egentligen ett pärlrönnbär i jämförelse med en pionblomma, eller för den delen en magnoliablomma. För det kan ju hända att en sådan dyker upp under säsong fyra om vattenkannan håller och vill. Mannen gör det säkert. Så ok, jag erkänner, denna förtretlighet kan jag leva med.

 

Här bjuder vi på en personlig betraktelse om ett och annat i trädgården, uppdelad i några avsnitt, som kommer att publiceras då och då under vintern.

 

Del 1

Detta handlar om en förtretlighet i trädgården nämligen SNIGLAR. Ja du vet vad jag menar för sort. Och vet du inte så, GRATTIS, du kan odla både jordgubbar och sallad. Men de flesta av oss vet nog bara allt för väl, både hur sniglarna ser ut och vad de tar sig för friheter i trädgården, och med allt annat än snigelfart dessutom. 

Nu för tiden har sniglarna visst bytt nationalitet också, hamnat på andra sidan Pyrenéerna och blivit franska, vilket de borde ha kallats från början enligt expertisen. Så det är väl bara att glömma de spanska svordomar man pluggat in och tilltala dem med franska dito. 

Inte nog med att de förökar sig snabbt, äter gratismål i rabatterna och är allmänt äckliga, de kostar också pengar. Åtminstone om man ska köpa gifter, fällor och annat som ska ta kål på dem innan de tar kål på kålen, så att säga. Själv vill jag inte betala för att bli av med dem utan hugger glatt (nåja) huvudet av dem med spaden. Snabbt och billigt är det och jag kan ägna mig åt roligare saker för pengarna och köpa till exempel en pärlrönn.

Den senaste upptäckten är visst att en annan snigel, pantersnigeln, gärna äter de franska släktingarna. Själv äter jag också gärna franska sniglar men då ska de ligga i snäckor och serveras med vitlök och persilja och kallas escargot och det är ju något helt annat. 

”Pantersnigeln är ett trevligt djur” läste jag någonstans. Må så vara, och de får gärna ta sig ett skrovmål på sina franska släktingar för min del, men när det gäller trevliga djur i trädgården tänker jag mer på bin och fjärilar och igelkottar och…… inte sniglar. Förresten lönar det sig väl knappast att bjuda in pantersniglar då de franska lär hämnas genom att kalasa på pantrarnas ägg. Att ge sig på avkomman är ju sällan lyckat och leder nog bara till en upptrappning av kriget med min trädgård som slagfält. Nej usch!

Jag försöker att hålla en någorlunda avslappnad attityd till sniglarna men en sak får mig att gå i växthustaket och det är när de letar sig in i just växthuset och ger sig på tomaterna. Grrr! Vad jag inte förstår är hur de kommer in där. Jag har ju tätat överallt. Kan de ta sig in under jorden? Ojust spel i så fall. Men det är förstås inget spel utan krig och då får man visst ta till alla medel.

Nu undrar du säkert varför det är jordgubbar och tomater på bilderna i stället för sniglar. Det är av ren omtanke om dig. Bilder av sniglar är ju nästan lika äckliga som sniglarna själva och jag vill ju gärna ge dig något vackert att se på. Till den som gärna velat ha sniglar på bilderna: Lugn de finns säkert där, du får bara ha lite fantasi och tänka dig att de sitter på baksidan av jordgubbarna och tomaterna och kalasar. Jag törs sätta en slant på att det är just där dom är.

Hyacinter, kransar och lotteri -

- det var vad trädgårdsföreningens julmarknadsstånd erbjöd under ICA Parkens julmarknad den 29 november.

Men innan vi kom så långt att det var dags att duka upp vårt utbud i marknadsståndet hade mycket arbete skett.

Hyacinter och diverse annat skulle köpas in, krukor samlas ihop och pynt letas fram ur egna jullådor. Skog och trädgårdar fick också bidra med material.

Ett par dagar före lördagen satte vi sedan igång med att plantera julgrupper och binda kransar. Tio personer från föreningen hjälptes åt både med detta och att sedan turas om med att jobba under julmarknaden.

Eva funderar på hur den just tillverkade kransen ska dekoreras.

Resultatet av vårt binderi till beskådande, allt från kastanjekransar till kransar av olika sorters ris.

Här är alla hyacintplanteringarna. Lerkrukor från våra förråd och diverse krukor inköpta billigt på loppis användes. Att plantera gick ganska snabbt och sedan vidtog det roliga arbetet med att dekorera.

Vinsterna i lotteriet gladde många besökare.

 

En medlem hade några oanvända klätterstöd hemma. De kom väl till pass nu och fick bli ett torn för upphängning av kransarna.

Lottförsäljningen är i full gång. Catharina, vår ordförande, fångar in kunder.

Belöningen för utfört arbete, förutom trevlig samvaro med medlemmar och möten med trevliga kunder, var att det gav en slant över till föreningen.

En trädgård i förvandling

Den 19 oktober hade vi vårt sedvanliga höstmöte, denna gång med föredrag av Ingalill Bergensten som berättade om uppbyggnaden av sin trädgård.

2007 blev Ingalill med stor trädgård vid sommarstället i Brevens Bruk. Trädgården hade mycket gräs, saknade både rabatter och trädgårdsland och där fanns endast ett par träd. Drömmen om en trädgård med strimlönn, glanskörsbär, silverpäron och ormhassel fanns hos Ingalill. Mer på önskelistan var rabatter med rundade former som var färgavstämda och även hade inslag av stenar. 

Att mycket hänt i trädgården under de sju åren som gått sedan dess fick vi många bevis för under kvällen. Döm själv av dessa före-efterbilder.

Före

Båda fotona: Ingalill Bergensten

Efter

Piskställningen som syns på bilderna ovan är idag kompletterad med ett stort vagnshjul och fungerar som växtstöd för klematis, rosor och blomman för dagen i en smakfull kombination. Återanvända saker förekommer på flera platser i trädgården, som exempelvis ett tidigare jakttorn som både fungerat som hönshus och koja till barnbarnen. Eller ett stort kvarnhjul som tidigare stått på en betongpelare som bord och nu är en trappa till lusthuset.

Före

Båda fotona: Ingalill Bergensten

Efter

Vid denna nyanlagda entrérabatt finns idag ormhassel, häggmispel, rhododendron, rosor och lökväxter. Även en sten finns där så flera av drömmarna har uppfyllts. Hjortar tycker också om trädgård och hoppar gärna över stängslet och hjälper Ingalill att rensa i trädgården vilket är ett problem och därför är staketet nu högre. Grinden är nytillverkad efter ett mönster som förekommer här och där i Brevens bruk. 

Till favoriterna i trädgården hör flera blå blommor som exempelvis flox, riddarsporre, hallonakleja, blå salvia (Salvia Patens), amsonia och Mariaklockor. 

Vit och blå bergvallmo       Foto: Ingalill Bergensten

Ingalills blogg heter "Poppys trädgårdsblogg". Nu vet vi varför. Vallmo heter ju poppy på engelska och det är mycket riktigt en av Ingalills favoritblommor. Hon överser med det mesta när det gäller vallmo, den får i princip placera sig var som helst i trädgården. Att vara utan till exempel bildens bergsvallmo har Ingalill svårt att tänka sig. Men även andra sorters vallmo är mer än välkomna liksom förgätmigej, violer, luktärter, magnolia, blåvinda, kattfot med flera.

Gullbandslilja         Foto: Ingalill Bergensten

Att skapa en trädgård ger många fördelar. Det ger motion, man kan följa årstiderna och det ger lycka när det blommar och man känner dofter. Ingalill avslutade föredraget med att visa några av sina primadonnor, en vit dubbel Trillium, en gul pion och den vackra gullbandsliljan (Lilium Auratum).

 

Efter föredraget var det så dags för lite social samvaro med information, fika och lotteridragning. 

Till glädje för vinnarna var ett fint vinstbord uppdukat med vinster skänkta av medlemmar och Trädgårdsväxter AB.